Höftledsdysplasi

När man hör folk prata om höftledsdysplasi (HD - Hip Dysplasia) och att röntgenbilder har tagits så har det tidigare vanligtvis syftats på hundar. Men det HD är också vanligt förekommande hos katter.

Höftledsdysplasi är en ärftlig defekt i höftleden (i bäckenet) som innebär att ledskålen inte är så djup som den normalt borde vara. På grund av detta passar höftledskulan inte i hålleden och ytorna börjar skava mot varandra, vilket gör att brosket bryts ned. När brosket har slitits bort lämnas en ben-mot-ben ledyta, som gör att varje rörelse är smärtsam för katten. Problemet är att kroppen inte kan nybilda brosk utan kroppen försöker att reparera skadan genom att öka benproduktionen, vilket bara förvärrar problemet. 

Symtom

Katter i allmänhet är väldigt bra på att inte visa smärta och kan drabbas av HD utan att halta alls. Istället kan de röra sig mer försiktigt eller mindre än katter normalt gör, och kan också undvika att hoppa. Katter med en mild grad av HD kanske inte lider alls.

Behandling

Katter med svår dysplasi som orsakar mycket smärta behöver vanligen kirurgisk behandling. Det vanligaste är att lårbenshuvudet avlägsnas. Katten bildar då en sk falsk led med musklerna som stöd. Katter som genomgått denna operation kan halta lite, men är smärtfria och återgår ofta till full aktivitet.

Undersökning

Röntgenbilder tas av kattens höfter tidigast vid 10 månaders ålder för att få ett officiellt resultat.

Du kan givetvis testa yngre katter också (mellan 6 och 10 månader; yngre än 6 månader kanske inte ger ett tillförlitligt resultat) men då blir resultatet preliminärt.

Det är inte obligatoriskt att bedöva katten, men en mild lugnande medicin (injektion) kan ges för att få katten att ligga stilla och utsträckt för att få en bra bild av höfterna. Om katten är lugn och lätt att hantera kan en bra bild uppnås utan att använda några lugnande medel. De flesta katter gillar inte ljudet kameran gör och det är i detta ögonblick som många katter inte vill ligga stilla. Den milda sederingen av katten påverkar inte HD-testresultaten negativt. Katten bör dock inte vara kraftigt sövd eftersom detta kan ha mindre effekter på resultatet av utvärderingen.

I januari 2000 började Maine Coon-katten föra ett offentligt register över höftröntgenbilder. Detta register administreras sedan juni 2010 av PawPeds.

Hälsoprogrammet samarbetade under de första 15 åren med veterinär Dr Lars Audell, som är en känd specialist inom området i Sverige. Sedan februari 2020 ansvarar veterinär Elisabeth Ball för bedömningen av katternas höftleder.

De utvärderade röntgenbilderna och testresultaten skickas till PawPeds. Resultaten blir sedan tillgängliga för allmänheten 60 dagar efter att kattägaren har tagit emot dem. 

Rekommendationer för avel

Rekommendationen är att alla avelskatter ska testas för HD innan de används i ett avelsprogram för att minimera HD i rasen. Registret är offentligt och dess syfte är att hitta frekvensen av HD hos rasen Maine Coon.

Urval

Felin höftledsdysplasi är en ärftlig åkomma som involverar multipla genpar. Två katter utan tecken på HD kan tillsammans få avkommor som utvecklar HD. Två katter som har HD kan också få kattungar som inte utvecklar HD. Därför bör varje generation avelsdjur testas för HD för att minimera risken för utvecklandet av HD.

Genetiker har rekommenderat att inte göra ett för snävt urval av avelsbeståndet i början av hälsoprogrammet. Det vore inte klokt att utesluta katter med HD helt och hållet från avel. Därför rekommenderar vi idag att katter med testresultatet "Grad 1" på skalan som används i hälsoprogrammet inte automatiskt utesluts från avel utan endast bör paras med katter utan tecken på HD = "Normal".

Graderingsprotokollet under detta system är följande:

Normal: bra höfter, inga avvikelser
Grad 1: den lindrigaste formen av dysplasi
Grad 2: måttligt påverkade höfter
Grad 3: allvarligt påverkade höfter

Tidigare fanns det också en grad kallad "Gränsfall" för ej helt perfekt struktur, men inte uttalat dysplastisk. Detta betyg har inte använts sedan juli 2013.

Resultat

Antalet HD-testade katter och tillgängliga resultat tyder på att utvecklingen verkligen ser lovande ut. Statistiken visar mycket tydligt att föräldrar med normal höftstatus i allmänhet får avkomma med bättre resultat än föräldrar vars höftstatus är okänd.